Datum

I dag var det den 21:a juli. 1989 var det min bröllopsdag, så jag skulle ha varit gift i arton år om det hade hållit. Nu är han inte ens i livet längre. Av alla jag känt som har dött — och det är många — är nog hans död den som har varit svårast att hantera.
Det är mitt i natten som vanligt. Klockan är halv två på morgonen.

Vi hade en fin liten resa upp till den där sjön jag skrev om. Det var dåligt väder men det gjorde inte så mycket. Nu har jag åtminstone lärt mig hur man kopplar upp den bärbara datorn till ett trådlöst nätverk!

Det här var ett foto som jag var väldigt nöjd med…från en indianby utanför sta’n där vi övernattade:

Det låter lite larvigt med indianby för det ser ut som vilket bostadsområde som helst, men det är ändå reservat och de har särskilda bestämmelser om skatter osv. Just den här platsen där bilden är tagen var en park där de hade utställningar för turister. Dimman rullade in på kvällen.

Det var kul att kunna koppla upp sig från hotellrummet! Nu när jag vet hur man gör så går det fort nästa gång. Annars sitter man ju bara där och dumstirrar på teven. Vi var ut och käkade men det var sån’t fruktansvärt LIV på restaurangen fast det bara var en vanlig onsdagskväll. Det var som att varenda småbarnsfamilj hade bestämt sig för att gå ut och äta.
Nu ska jag sussa..

Ord

Har just ätit frukost. Åt yoghurt med någon slags Kellogs..små kuddar med socker på! Hur som helst kom jag att tänka på en mening jag såg skriven för länge sedan: ”Detta bröd bakas utav helvete”. Whole wheat…hel-vete! Det var ganska roligt tyckte jag.

Jag kände mig utbloggad en lång tid men nu börjar det bli bättre. Det är som livet självt… upp och ner.

Det skrivs en hel del nu…rykten…om att både Google och Yahoo jobbar på nya så kallade ”social networks” (http://webbyz.blogspot.com). Båda två anser tydligen att de misslyckats. Jag kan förstå Google, för Orkut är då sannerligen ingen hit, men varför det går så dåligt för Y360° förstår jag inte. De hade ju ett bra koncept från början, så varför inte jobba vidare med det?!

En annan sak som jag inte fattar riktigt är om de tror att allt det här som t. ex. Facebook kommer att ersätta bloggar eller om det bara är ytterligare ett tillägg. Jag kan inte se något som Facebook som en ersättning för bloggandet. Det är ju bara en massa fjant. MEN…vad vet jag — det kanske finns folk som har användning av det.

Nåväl, jag måste sticka ut en sväng…ner till ‘the drugstore’ för jag är utan piller. De har renoverat den så det är nytt och fint där, men piller är det minsta de har där. Allting annat men bara ett litet hörn av butiken är medicin.

Ny liten laptop

Den nya datorn kom idag på eftermiddagen. Lyckades koppla upp den till internet (vi har en router), men jag har inte riktigt fått till själva nätverket ännu..med skrivaren osv. Får fortsätta i morgon bitti när jag förhoppningsvis kan tänka klarare. Jag blev så irriterad för sån’t här höll jag på med rätt mycket på jobbet men åren går och man glömmer fort!

Jag glömmer en massa ord också…härom natten låg jag vaken ett tag och kunde inte komma på ordet ”mediastinum”. Tänkte nästan kliva upp och se efter vad det var men det gjorde jag inte. Nu har jag alltså, uppenbarligen, kommit på det…vad det nu skulle vara bra för..mitt i natten. Det var nog ett bra sätt att somna i alla fall.

Datorn är väldans fin i alla fall och har trådlöst nätverkskort så vi kan ta den med oss om vi åker bort någonstans. Det är bra. Kul att ha när man sitter på kvällarna i nå’t motellrum.

Det var väl ungefär allt som hänt i dag. Gick runt och trampade mest hela dagen och väntade. De kom vid fyra tiden! Jag var inte hungrig i dag så jag åt bara en alfabetssoppa.

Sedan jag skrev senast har jag hittat två, utmärkta, svenska blog servrar. Undra på att man inte hittar just några svenskar som bloggar här eller på Yahoo.

Den ena: http://www.blogg.se hade till och med en funktion så man kunde göra back-up av sin blog. Det hade ju varit underbart om Yahoo hade haft det ifall de lägger ner blog verksamheten.

Den andra var http://www.bloggagratis.se Den var också bra. Ingenting alls i stil med MySpace åtminstone!

Start

Häromdagen, i mataffären här, såg jag att de sålde någon slags dessert gjord av yoghurt med smulor av paj. När jag såg smulorna kom jag att tänka på något som jag verkligen saknar hemifrån, nämligen Start-flingorna…med Fjällfil. Inte speciellt hälsosamt men GOTT! Säkert inget för allergiker heller för jag tror det innehåller nötter av nå’t slag…åtminstone spår av nötter.

Men det smakar himmelskt…det är som kaksmulor!

Det var inte lätt att hitta en bild på nätet av ett START-paket men under mina sökningar hittade jag många andra roliga sidor. Bland annat en som jag tror hette SPRÅKFÖRSVARET eller nå’t liknande. Det var det ett inlägg från någon som var arg på START för att de kommit ut med en ny, lite mer hälsosam Start, och kallade den för ”FULLKORNLIGHT”. Till och med jag tycker att det var ett osedvanligt fånigt namn eftersom det är en blandning av svenska och engelska.

Jag har hittat en yoghurt nu som jag tycker om, eftersom det inte finns filmjölk här. Undrar om det finns filmjölk i Danmark?!

I går pratade jag med min brorsdotter Sarah i Eslöv. Det var hennes man som svarade i telefon och han pratar skånska. Hon väntar sitt tredje barn i September. Eftersom hon tagit fostervattensprov så visste hon att det blir en flicka. Hon ska heta Julie.

Sedan ringde jag upp min kamrat från barndomen..Lena. Hon har fått R.A. så det är inte så roligt. Dessutom har hon psoriasis. Hon skulle få åka till Ungern i höst på tre veckors behandling. Förut fick de åka till Lanzarote.

I dag är det fint väder.

Två år

Snart är det två år sedan jag började blogga på Y360°. I början var det med en massa larv, olika färger och HTML-tabeller.

Jag hade provat på det något år tidigare…tror det var LiveJournal…men hade aldrig några kontakter där och således aldrig några kommentarer. Det var nog lika bra för jag använde det som en personlig dagbok och det var väldigt personligt. Som tur var kom jag ihåg vilket konto jag hade så jag tog bort den senare.

Därför var Y360° en väldigt annorlunda upplevelse tack vare/på grund av deras ”Friends list”. Efter ett tag blev det mera som en klubb/Yahoo Group och därmed följande drama. Hittills har jag varit ganska förskonad…egentligen har det bara varit en person (jag kan inte räkna med Lou-Lou för det var ännu barnsligare än Drama och hade inte med mig att göra), som tydligen var väldigt arg och jag kom aldrig på vem det var (är). Om Y360 eller motsvarande vore ett sociologiskt experiment skulle det förmodligen vara intressant, för folk inter-agerar ungefär som i ”vanliga livet”.

Jag märkte det på mig själv, när den där ”drama personen” började…att det tog fram de sämsta sidorna hos mig själv..jag blev så elak så det var som att reptil-hjärnan slog till och jag ville bara hugga och slå. Då måste jag stanna upp och tänka efter vad det egentligen var frågan om…en online blogg och ingenting annat.

Säkert är det massor av drama som pågår på MySpace, med alla ungar som håller på och terroriserar varandra, men där har jag aldrig hållit till. Jag såg nå’n statistik över blogg servers och Y360° kom på 7:e plats!

När jag läste om den där italienaren som trodde att Italien var kulturens vagga med mera, så kände jag ånyo hur reptil-hjärnan slog till men jag behärskade mig.

Nattlig blogg..igen

Det verkar som jag alltid bloggar om natten. Klockan är 1 på morgonen. Har mest suttit och bläddrat på internet bland Photoshop tutorials. Ingen inspiration.

Jag tänkte på en sak i kväll – har tänkt på det tidigare också, och jag skrev även en liten kommentar om det i Monas Y360 blog:

När man skriver där om något…typ, endera personligt eller som i Monas fall – en riktigt dålig dag…då får man, om inte fler, så åtminstone mycket mera tänkvärda kommentarer också!

Jag vet inte om jag riktigt kan uttrycka vad jag egentligen menar här. Jag tror att vad jag vill säga är att om man kan komma på att skriva om något som engagerar människor så blir bloggandet roligare (även om det inte är något roligt man skriver om).

En gång, för flera månader sedan…om inte ett halvår, rent av, så skrev jag en blogg post med titeln ”Depression”. Så många kommentarer har jag aldrig fått tidigare!

Så…grejen är nog att jag aldrig riktigt kommit på vad jag ska skriva om och därför blir det mest vädret och sån’t och därför blir jag så less på mig själv mellan varven.

Någon sa en gång: ”Skriv om sån’t som du kan/vet/känner till.” Men det hjälper ju inte så mycket när jag varken kan eller vet någonting. Jag vet inte ens vem jag är…

Att blogga eller inte blogga

Nu är det strax efter midnatt. Vi har inte längre så fruktansvärt hett och fuktigt som det var ett tag. Det går bättre att sova när det är lite kyligare.

Har inte riktigt känt för att skriva som vanligt på Y360. Det kommer och går… precis som livet självt är det upp och ner. Inget speciellt. Jag tror jag tittar för mycket på nyheter och det kan göra vem som helst nedstämd.

I går medan jag såg på konserten till minne av Prinsessan Diana tänkte jag på när jag såg hennes begravning för tio år sedan. Jag hade kabel-TV så jag kunde se den på BBC. Jag hade själv levt i nå’t slags emotionellt vacuum under en längre tid utan att egentligen vara medveten om det. Allting var som en rak linje…var aldrig riktigt ledsen och aldrig riktigt glad, men jag tänkte aldrig på det. Således hade jag inte gråtit på cirka tio år tror jag. När jag tittade på den här begravningen så bröt jag ihop och det var naturligtvis inte bara för Diana…det var alla uppdämda känslor som kom ut på en gång! Det var egentligen en ganska otäck upplevelse för det kändes som att jag höll på att flippa ut! Speciellt när Elton John sjöng Candle in the Wind/England’s Rose.

Jag bloggar egentligen inte för att ha nå’n slags personlig ”catharsis” (jag hittar inget bra svenskt ord för det), men ibland känns det okay att skriva om lite mer personliga saker…. kanske mer här än Y360… och jag kom bara att tänka på det igår under den där konserten.

Det var en ganska märklig period, så här i efterhand! Det känns lite overkligt nu, men jag tror inte det spelat någon roll vad någon hade talat om för mig….jag reagerade inte riktigt, hur hemskt det än var! Jag tror det var någon slags skyddsmekanism som hade satt in och egentligen är jag tacksam för det nu.

Nu ska jag avsluta det här innan det blir ännu mera invecklat. Ändrade hela layouten för båda bloggarna här ikväll. Jag tyckte det såg så dumt ut med det smala utrymmet för själva bloggen och en massa tomt utrymme på båda sidor.

Go’natt.

Blog inställningar

Har försökt att göra mig mer hemmastadd här på Blogger.com…eftersom jag trivs här.

Ville se om det var möjligt att ha sin blog satt till ”public” och ändå sätta vissa poster till…inte privat, men bara de läsare jag väljer.

Därför skickade jag två ”inbjudningar” för att se om det var möjligt. Det är INTE möjligt, vad jag förstår. Endera är HELA bloggen ”public” eller satt till bara vissa läsare. Man kan inte ändra en enstaka post.

Kommentarer, däremot, kan man bestämma vilka som kan skriva, men det ser jag inte riktigt vitsen/meningen med.

Nå…nu vet jag det, och det var därför jag skickade de där ”inbjudningarna”. Jag tycker om Blogger.com, och det är kul att ha en svensk blog. Det känns så lättsamt att skriva på svenska så klart!

Just nu ser jag på CNN, bilder från Glasgow flygplats, jag tänker på hur vår värld ser ut i dag och jag är tacksam att jag inte längre är ung. Det verkar inte finnas någonting någon kan göra åt ‘det’.

Från det ena till det andra, den svart-vita ankan här, är bara ett försök med så kallade Bezier kurvor/pen tool i Photoshop som jag gjorde i går natt. Det är ganska roligt när man får häng på det.

Sjukvård

När jag var ung var det min dröm att bo och arbeta i USA. Hade även chancen att göra det när jag var 19 man jag fick inte för mamma. Jag var helt kuvad av henne, hon var oerhört dominant, och det tog mig lång tid att inse att min uppväxt var kanske inte helt vanlig. Jag gick i terapi ett tag när jag var 40, men det tog ännu längre tid att inse att hela situationen var helt skruvad.

Det var inte det jag skulle skriva om. Hon hindrade mig från att flytta till Charlotte, North Carolina…jag hade jobb och allting. I dag är jag 51 — en ålder när man börjar få små krämpor och kan tänkas behöva söka sjukvård ibland. Nu är jag tacksam att jag levt i Sverige hela mitt liv och nu Canada.

En dam på min Y360° lista har just fått diabetes. En inte helt ovanlig men allvarlig sjukdom. Hon har tydligen försäkring men på grund av den här diagnosen kommer nu hennes avgift att gå upp så mycket att hon ändå inte får ut något. Det är ett frukansvärt system de har där! De skickar sina egna att dö i drivor i ett land de inte kan peka ut på en karta, men kan inte ta hand om sina egna hemma.

En annan dam på min lista har en man som är svårt hjärtsjuk. Han kan ”naturligtvis” inte få någon försäkring över huvudtaget, eftersom han är så sjuk (om han ännu är i livet — det var väldigt skört sista gången jag hörde nå’t). Hon hade scannat in senaste räkningen de fick från hans besök på akuten. Bara ambulansen var tre tusen dollar och sammanlagt gick det på 47 tusen dollar.

De har bara ett visst antal dagar per år som de kan borta från jobbet på grund av sjukdom. Om de är sjuka mera så blir det till att ta av semestern. Det vore kanske okay om de hade fem veckors betald semester som i Sverige, men i många fall har de bara några dagar beroende på hur länge de jobbat vid samma företag.

Det här skulle jag kunna skriva om hur länge som helst eftersom jag vet så väl hur det fungerar i Sverige, men jag ska inte göra det. Bara en sak till… Om man är gammal eller har svårt att gå av andra orsaker så går man till vårdcentralen, träffar en arbetsterapeut och får en rullator. 60 kronor för besöket och 60 kronor för rullatorn (åtminstone var det avgiften medan jag var kvar, den kan ha höjts). Det är knappt så de tror en när man talar om det för amerikanerna.

Här i Canada är det fri sjukvård, men om de behöver till exempel en CPAP maskin för att de har sömn apné så måste de betala för den om de inte har en speciell försäkring. För övrigt verkar de vara väldigt pigga på att skriva ut CPAP istället för att säga åt dem att gå ner i vikt och därmed få ner blodtrycket! Märkligt…

Natten har tusen ögon…

Små tvättbjörnar kom förbi i kväll, flera gånger, med sin mamma. Det verkar vara flera olika familjer som bor här. En mamma har bara en och det här gången är fem.

Jag brukar kunna ta bilder genom fönstret men i kväll blev det bara reflexer från blixten. Gerry var mera djärv så han gick ut. Första bilden vet jag inte riktigt vad som hände, men det ser ganska roligt ut med ögonen som lyser!

Det är varmt och klibbigt. Många fönster är öppna (med myggnät), men det gör ingen skillnad — luften står stilla. Det blir nog lite svårt att somna i natt.

En av sönerna (inte mina) har haft trassel med sin flickvän igen, så han har bott nere två veckor. Det kommer aldrig att hålla i det långa loppet när det har trasslat så många gånger. I början var McDuff skräckslagen men det går bättre nu. Han är fortfarande rädd men inte lika mycket.

Vid ett par tillfällen har sonen liksom ”talat ut” med mig om sitt/sina (!) förhållande och jag brukar säga åt honom att lära sig att leva med sig själv i stället för att hänga upp sitt liv på andra. Han är ju faktiskt fyrtiotvå snart. Milde moses…när jag var 17 jobbade jag heltid och flyttade ihop med en snubbe när jag just fyllde 18. Inte för att det var så lyckat, men jag kunde ju åtminstone ta ansvar för mig själv.

Go’natt!